Ord vid avsked ur boken "Till själens andetag"
Sida 52 : "Himmelsfärdskoral"
Osynlig som en blommas doft
och fri, gudomligt fri,
så lämnar jag den jord, det stoft
man sagt jag skulle bli.
Jag rör mej, svävar fjärilslätt
och lyckan saknar ord
tänk, hjärtat hade ändå rätt:
min själ blir aldrig jord!
Sida 54 : "Som fjäriln lämnar sin kokong ...".
Som fjäriln lämnar sin kokong
och lyfter mot sommarens fröjder
så skönt och stilla ska en gång
min hemfärd gå mot himlens höjder ...
|
