Ord vid avsked ur boken "Högt ovan himmelens stjärnor"
Sida 7 : "Högt ovan himmelens stjärnor"
Högt ovan himmelens stjärnor
Dit aldrig någon kan nå
Högt ovan himmelens stjärnor
Dit aldrig en blick kan gå
Dit vill min själ ändå
Högt ovan himmelens stjärnor
Lång bortom ångest och strid
Högt ovan himmelens stjärnor
Lång bortom förgänglig tid
Där skall min själ få frid
Sida 15 : "Inte kan väl nån bli länge kvar".
Inte kan väl nån bli länge kvar
som har reslust i sin själ
man borde sagt Vi möts nånstans
i stället för farväl
Inte kan väl nån så full av liv
vissna ner och bara dö
man borde sagt Vi ses igen
i stället för adjö
Inte kan väl nån så stark, så skör
bara bli till mull och stoft
man borde sagt att blommor dör
men aldig deras doft
Inte dog syren och hägg i fjol
nej det bara såg så ut
man borde sagt Vår blomstertid
tar helle aldrig slut
Sida 23 : "Det säjs att bara tiden går".
Det säjs att bara tiden går
så ska den läka alla sår
som sorgsna hjärtan gömmer,
visst är vårt minne ofta kort
men att en när och kär gått bort
är nåt man aldrig glömmer
En tröst för den som lämnats kvar
är hoppet som ens hjärta har
trots tårarna man gråter,
för himlens eget löfteär
att älskar man varandra här
så möts man en gång åter
Sida 62 : "Kom vila du lilla fågel"
Kom vila du lilla fågel, din dag är förbi
kom vila i drömmen så skön
kom vila du lilla fågel snart flyger du fri
det får du av himlen som lön.
Du har sjungit så fint och så skönt dagen lång
du har gjort allt så ljust med din ljuvliga sång
kom vila du lillia fågel
kom vila
Sida 78 : "Visst måste det vara nåt särsklit där".
Visst måste det vara nåt särskilt där
nånstans i det himmelska blå
som både kan kännas så avlägset här
och så underbart nära ändå.
Visst måste det vara Nån särskiild där
vars vilja man mest bryr sej om
för allting som omger en lämnar man här
när den rösten en gång viskar Kom ...
|
